CÅ-Elektronik
| CÅ-Elektronik | |
| Logotyp för CÅ-elektronik | |
| Typ | Aktiebolag |
|---|---|
| Säte | Tyresö |
| Huvudkontor | |
| Nyckelpersoner | Åke Holm |
| Bransch | Elektronik |
| Produkter | Byggsatser RT-datorn |
| Historik | |
| Grundat | 1972 |
| Grundare | Åke Holm |
| Upplöst | 1985 |
| Redigera Wikidata | |
CÅ-Elektronik (Ingenjörsfirma CÅ-Elektronik) var ett svenskt elektronik-företag bildat av Åke Holm 1972 inför publiceringen av elektronikbaserade gör-det-själv-artiklar i tidningen Radio & Television.[1] Fram till företagets upphörande 1985 publicerades det över sextio artiklar, från de enklaste byggsatser till komplexa mätinstrument. Artiklarna förklarade på ett ingående sätt funktionerna för byggsatserna. Den mest kända artikelserien var över RT-datorn.
Byggsatserna
[redigera | redigera wikitext]De flesta byggsatserna hade ett artikelnummer bestående av texten CÅ- och ett tresiffrigt löpnummer.
Skärpeförbättrare för VCR
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 11-1972 | Crispening-koppling för VCR-maskiner |
De två första artiklarna från CÅ-Elektronik publicerades i november 1972. Det var en funktionsbeskrivning och en byggsats för skärpeförbättring (crispening) av videosignalen på en Philips VCR videobandspelare. Första artikeln beskriver hur signalen förbättras.[2] Den andra artikeln beskriver byggsatsen och hur den kopplas in i en Philips VCR N1500.[3] I en fotnot på sidan 24 i tidskriften meddelades det att Philips monterade byggsatsen till de kunder som önskade det:
| ” |
Enl vad RT erfar har Svenska Philips intresserat sig så pass för den av ing Holm för RADIO & TELEVISION utvecklade crispening-kopplingen, att man här i Sverige kommer att låta bygga in kopplingen för de kunder som så önskar. |
„ |
| – Radio & Television | ||
CÅ-721 - Digital klocka med Nixierör
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 12-1972 | Lättbyggd digitalklocka med LSI-krets och kopplingsfunktion |
CÅ-721 var en byggsats av en digitalklocka med nixierör baserad på klock-kretsen MM5311 från National Semiconductor och tre TTL-kretsar.[4] Klockan hade utgångar för anslutning av väckningsfunktion och/eller tillslag av extern utrustning samt anslutningar för sekundära urtavlor. Nixie-rören, ZM1320, hade en sifferhöjd på 12,5 mm.

Framsidan på CÅ-721

CÅ-721 Mönsterkort
CÅ-723 - Digitalt tidur för mörkrum
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 1-1973 | Digital fototimer, använder nätfrekvens som tidbas |
CÅ-723 var en byggsats av en mycket exakt mörkrumstimer byggd på TTL-kretsar ur 74xx-serien.[5][6] Byggsatsen använde nätfrekvensen 50 Hz som tidskälla. Detta gav en mycket noggrann klocka vilket var viktigt när färgkopior skulle exponeras[6] Klockan kunde i grundutförandet ställas från 0.1 sekund till 99 sekunder. Se även CÅ-743 och CÅ-783.

Framsidan på CÅ-723

Insidan på CÅ-723
CÅ-722 - Väckningsfunktion för den digitala klockan
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 2-1973 | Kopplingstillsats till digitalklockan i RT:s decembernummer |
Digitalklockan CÅ-721, kunde kompletteras med en tillsats som kunde användas som väckarklocka, för till/frånslag av radio eller bandspelare, tändning eller släckning av belysning eller annan utrustning där till- och frånslag av elektriska funktioner skulle ske vid olika tidpunkter. Byggsatsen kunde kompletteras med veckodagsräknare för styrning av olika veckodagar. Upp till fyra till- och frånslagstider kunde programmeras.[7] Ett extra kretskort, CÅ-727, presenterades för styrning av Revox A77. En kretsbeskrivning för styrning av Uher reporterbandspelare i 4000-serien beskrevs också.[7] Konstruktionen fick namnet Digiväck.

Framsidan på digitalklockan CÅ-721 och Digiväck CÅ-722

CÅ-722 mönsterkort
CÅ-725 - Digital tidtagningsur med Nixierör
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 3-1973 | Digitalt tidtagarur |
Det digitala tidtagaruret var en konstruktion med TTL-kretsar och fyra nixierör. Tiden räknades upp från noll till maximala 59 minuter och 59 sekunder. Tiden kunde nollställas, startas, stoppas och startas igen. Tidtagaruret kunde även fjärrstyras via extern källa.[8]

Cå-725 mönsterkort
CÅ-729 - Toneburst generator
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 4-1973 | Toneburst-generator för audiolaboratoriet |
Byggsatsen för en tonburst-generator för laboratoriemätningar av audioutrustning, CÅ-729, presenterades med två artiklar i april 1973.
- Konstruktionen med funktionsbeskrivning.[9]
- Ingående artikel om hur en tonburst-generator används för audiomätningar med praktiska exempel.[10]

Framsida på CÅ-729

Insidan på CÅ-729
CÅ-381 - Lågbrus-förförstärkare - RIAA
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 5-1973 | Lågbrus-förförstärkare med ny krets från NS |
CÅ-381 var en byggsats för en lågbrus RIAA förförstärkare konstruerad med National Semiconductors IC LM-381. Konstruktionen var en generell design där värdena på motstånden och kondensatorerna baserades på matningsspänningen och förstärkningsfaktorn.[11]

Mönsterkort CÅ-381
CÅ-732 - Universell frekvensräknare
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 6/7-1973 | Universell frekvensräknare för 50, 200 eller 500 MHz - del 1 |
| 8-1973 | Universell frekvensräknare för 50, 200 eller 500 MHz - del 2 |
CÅ-732 var en universell frekvensräknare som mätte frekvenser upp till 500 MHz beroende på konfiguration. Frekvensräknaren mätte periodtid, period - medelvärde, enstaka pulser samt frekvensförhållande. Räknaren använde sex Nixie-rör för visning av resultatet. Konstruktionen använde 35 integrerade kretsar i grundutförandet, frekvensdelaren (prescalern) använde tre extra integrerade kretsar.[12]Artikeln var uppdelad på två delar där den första beskrev principen för räknaren och del 2 beskrev frekvensdelaren.[13] En tredje artikel, av Tommy Bladh, beskrev hur räknaren kunde användas i olika mätningar och en del olika felkällor som kunde inträffa vid frekvensmätning.[14]

CÅ-732 - originalschema

CÅ-732 - komponentplacering
CÅ-701 - Digital speltärning
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 6/7-1973 | Digital speltärning |
Radio & Television hade en kurs i tre delar om digitalteknik med rubriken Introduktion till digitaltekniken där grunderna för digitalteknik presenterades. Grindarna AND, NAND och NOR beskrevs i del 1.[15] I del 2 beskrevs olika typer av vippor[16] i del 3 beskrevs avkodare, multiplexrar, räknare och register.[17] Del 4 beskriver MOS och LSI kretsar.[18] CÅ-701, den digitala speltärningen, konstruerades av Olle Mannert som ett praktiskt exempel på digitalteknik. Konstruktionen bestod av TTL-kretsarna NAND, J-K vippa och sju lysdioder som slumpmässigt visade 1 - 6 på samma sätt som en tärning.[19]
CÅ-738 - Signalgenerator för stereo
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 9-1973 | Lättbyggd servicegenerator för pilottonstereofoni |
Åke Holm designade CÅ-738, en signalgenerator för pilottonsystemet[20] med mycket god prestanda[21]. Signalgeneratorn kunde användas för intrimmning av en radio med stereodekoder men även användas för demonstration av stereosändningar med hjälp av en skivspelare eller bandspelare som använde en stereofonisk avspelning. Alla funktioner för signalgeneratorn beskrevs ingående i artikeln.[22] Se även CÅ-778

Framsidan på CÅ-738

Frekvensanalys av CÅ-738

Åke Holm testar CÅ-738
CÅ-739 - Stereodekoder
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 9-1973 | Komplettera mono-FM-mottagaren med ny, IC-utförd stereodecoder |
Sveriges Radio hade beslutat starta testsändningar med stereoljud i Stockholm och Göteborg[23], för att 1977 starta de reguljära utsändningarna i stereo på rikskanalerna[24]. Åke Holm designade stereodekodern CÅ-739, baserad på Sprauges IC ULN 2244. Till skillnad från en äldre konstruktion krävde CÅ-739 inga externa spolar.[25] Byggsatsen bestod av en IC och ett fåtal kringkomponenter och kunde byggas in i befintliga radioapparater.
CÅ-733 - Färg-TV generator
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 10-1973 | Färg-TV-generator för service och ITV-användning - del 1 |
| 11-1973 | Färg-TV-generator för service och ITV-användning - del 2 |
Denna färggenerator utvecklades speciellt för Radio & Television och bestod mestadels av integrerade kretsar. Färggeneratorn genererade samtliga signaler som behövdes för trimning och justering av analog färg-TV-mottagare, videobandspelare och ITV-utrustning baserad på färgsystemet PAL.[26][27] Färggeneratorn kunde generera en mängd testbilder: schackmönster, prickmönster, gallermönster, gråtrappa 8 steg, vit bild (0 - 100% ljusstyrka), röd bild, PAL-testsignal för kontroll av mottagarens fördröjningsledning och referensfas, färgbalkar 100% mättnad 75% kontrast med inkopplingsbar vitreferens samt extern videosignal. Videogeneratorn var det första serviceinstrumentet på Europamarknaden som hade komplett CCIR-synk.[28] Enligt konstruktören Åke Holm var denna byggsats den bästa och mest framstående konstruktion som gjordes för tidningen. Över 600 enheter byggdes.[28]

Färg-TV-generatorn CÅ-733
CÅ-737 - Digitalt kodlås
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 11-1973 | Digitalt kombinationslås med alarmfunktion |
CÅ-737 var ett digitalt kodlås med spärrfunktion och larm designat av Tommy Bladh. Maximala längden på koden var sju siffror vilket ger 107 kombinationer. Låset var försett med funktioner som tidsfördröjd inmatning och blockering efter felaktig inmatning av kod. Vid en eller flera felaktiga kodinmatningar spärrades låset och ett larm utlöstes. Via ett tidur kunde låset spärras mellan olika tider på dygnet. En kortare sifferkombination kunde ställas in mellan olika tider. Låset var helt designat med TTL-kretsar.[29]
CÅ-736 - Funktionsgenerator
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 12-1973 | Mångsidig funktionsgenerator med IC-bestyckning |
Funktionsgeneratorn CÅ-736, baserad på Intersil ICL8038, lämnade sinusvåg, triangelvåg, ramp, fyrkantsvåg samt positiva eller negativa pulser inom frekvensområdet 0,3 Hz till 300 kHz, och kunde användas vid kontroll av servosystem eller som en pulsgenerator i datasystem.
CÅ-7800 - Strömförsörjning
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 3-1974 | Flexibelt likspänningsaggregat för många användningsområden |
CÅ-7800 var ett nätaggregat med fasta, positiva och negativa, spänningar[30]. Konstruktionen baserades på Motorolas spänningsstabilisatorer ur 78- och 79-serien. Stabilisatorerna kan leverera upp till 1 ampere och fast utspänning på +5, +8, +12, +15, +18 och +24 volt respektive -5, -8, -12, -15, -18 och -24 volt. Byggsatsen kunde kompletteras med komponenter för att få variabel utspänning mellan +5 till +30 volt samt -5 till 30 volt.
CÅ-740 - FM-radio
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 4-1974 | Aktuell, lättbyggd konstruktion: FM-stereomottagare på modulbas |
CÅ-740 var en enkel konstruktion på en komplett stereo FM-radio baserad på Mullard's moduler LP1185 and LP1186 och en IC-baserad stereodekoder.[31] LP 1186 var HF-modulen, som innehöll en varaktordiodavstämd oscillator med blandarsteg och LP 1185 var MF-modulen, som innehöll mellanfrekvens, begränsare och kvotdetektor. Flera företag levererade IC med stereodekoder och konstruktionen kunde använda National Semiconductors LM1800, Fairchild Semiconductors uA 758DC, Sprauges ULN2244 eller Motorolas MC1311P.
CÅ-377 - Hörlursförstärkare
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 5-1974 | Enkel IC-förstärkare för hörtelefoner |
CÅ-377 var en enkel förstärkarkonstruktion baserad på National Semiconductors IC LM377, en liten stereoförstärkare som kunde lämna 2 x 2 watt uteffekt i 8 ohms last. Upp till två hörlurar kunde anslutas.[32]

CÅ-377 - mönsterkortsfilm
CÅ-743 - Mörkrumstimer med display
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 9-1974 | Kontinuerlig tidindikering i RT:s elektroniska fototimer |
CÅ-743 var en vidareutveckling av fototimern CÅ-723. Den nya konstruktionen[33] var försedd med tumhjulsomkopplare och 7-segmentsdisplayer. Tiden kunde ställas från 0,1 sekund till 990 minuter. 7-segmentdisplayerna kunde dimmas vid färgkopiering, detta behövdes inte vid svartvit kopiering[34] Se även CÅ-783.
CÅ-749 - 10-bands equalizer
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 10-1974 | Komplettera stereoförstärkaren med lättbyggd FK-variator |
CÅ-749 var en equalizer (i artikeln kallad FK-variator och oktavfilter) med tio mittfrekvenser på 31, 62, 125, 250, 500, 1000, 2000, 4000, 8000 och 16000 Hertz. Konstruktionen höll sig inom 0,5 dB i frekvensområdet 20 hz til 20 kHz när alla kontrollerna var nollställda och ett rippel mindre än 1 dB.[35] FK-variatorn kunde användas för att ge ljudet en viss klang genom att höja eller sänka en eller flera av de tio frekvenserna.[36]
CÅ-75x - Fyrkanalsförstärkare med SQ och CD-4 avkodning
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 4-1975 | Exklusiv men lättbyggd receiver för stereo eller 4-kanaligt ljud utförd med en ny generation IC - del 1 |
| 5-1975 | Del 2 |
| 8-1975 | Del 3 |
Denna artikel och byggsats var den största konstruktionen från CÅ-Elektronik, förutom RT-datorn, vad det gäller antalet kort och utbyggnadsmöjligheter. Konstruktionen bestod av sju olika kretskort. Byggsatsen, fullt utbyggd med alla moduler, var en komplett fyrkanalsförstärkare på 4 x 30 watt med FM-mottagare för stereo enligt pilottonsystemet,[20] avkodning för JVC Nivicos system CD-4[37] och CBS system SQ. Artikelserien var uppdelad i tre delar där de olika enheterna presenterades, hur de fungerade och vilken prestanda förstärkaren hade. Byggsatsen var flexibel och kunde byggas som en stereoförstärkare (CÅ-752 och CÅ-753) med FM-radio (CÅ-755) för att efter hand kompletteras med extra slutsteg (CÅ-753) och en eller två avkodare för fyrkanalsåtergivning, CD-4 (CÅ-754) och/eller SQ (CÅ-756).
Byggsatsen såldes även av Clas Ohlson i katalog nr. 64 från 1975 där den avbildades på katalogomslaget. Byggsatsen refererades i katalogen som "Ultramodern "proffs"-byggsats till förstärkare med FM-tuner för stereo eller 4-kanal" och "Förstärkarbyggsatserna från CÅ-Elektronik är lätta att bygga tack vare den enkla uppbyggnaden på kretskort, vilket medför ett minimum av ledningsdragning".[38]
CÅ-752 - Förförstärkare, grunden för byggsatsen
[redigera | redigera wikitext]Första artikeln presenterade grundkretskortet för fyrkanalsförstärkaren och en allmän genomgång av designen där de olika delarna beskrevs och hur de integrerade med varandra. En ny typ av IC-kretsar från Philips användes i byggsatsen för styrning av volym och balanskontroll (TCA 730) samt diskant och bas (TCA 740). Förstärkaren beskrevs i artikeln som "modern och framtidssäker".[39] CÅ-752 var bestyckad med en ingång för skivspelare, två för bandspelare och en för inkoppling av TV-ljud.

Framsida på CÅ-754

CÅ-752 - schema Clas Ohlson
CÅ-753 - Förstärkare, slutsteget till förförstärkaren
[redigera | redigera wikitext]Förstärkaren CÅ-753 var baserad på hybridkretsen SI-1030G från Sanken. Hybridkretsen användes med ett fåtal externa komponenter för att få komplett 30 W stereoförstärkare.[40] Förstärkaren var en extern enhet med egen strömförsörjning som styrdes från förförstärkaren. Radio & televisions ljudlabb mätte prestanda för förstärkaren:
- Vid maximal uteffekt på 27 W var frekvensomfånget 6 Hz - 72 kHz och den harmoniska distorsionen vid 1 kHz var 0,14%, vid 10kHz - 20%.
CÅ-754 - CD-4 dekoder
[redigera | redigera wikitext]För fyrkanalsåtergivning av CD-4 graverade LP-skivor användes byggsatsen CÅ-754, en komplett CD-4-avkodare designad runt två nya IC, QSI 5022.[41]

Mönsterkort CÅ-754

Prototypkort för CD-4 avkodning
CÅ-755 - FM-mottagare
[redigera | redigera wikitext]FM-mottagaren CÅ-755 använde tre moduler från Mullard, LP1185 (HF-modul), LP1186 (MF-modul) (dessa två användes även i CÅ-740), samt stereodekodern LP1400. Radion hade fem val för stationer, varje val hade egen skala.[40]
CÅ-756 - SQ dekoder
[redigera | redigera wikitext]För fyrkanalsåtergivning av CBS SQ-graverade LP-skivor användes de integrerade kretsarna MC1312 (avkodare), MC1314 (spänningsstyrd dämpare) och MC1315 (logikkrets) utvecklade av Motorola i samarbete med CBS.[41]

SQ-dekodern - monterade komponenter
CÅ-768 - Peak-indikator
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 11-1976 | Toppvärdesvisande utstyrningsindikator |
CÅ-768 var en toppvärdesvisande VU-mätare designad med lysdioder baserad på Siemens-kretsarna TAA4761A (operationsförstärkare) och UAA180 (drivkrets för 12 lysdioder).[42]

CÅ-768 - med monterade komponenter
CÅ-764 - Varvräknare till bil
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 12-1976 | Digital varvräknare |
CÅ-764 var en digital varvräknare med lysdioder i stället för ett visarinstrument. Instrumentet använde National Semiconductors IC LM2907 (frekvens till spänningsomvandlare) och två stycken Siemens IC UAA180 drivkrets för 12 lysdioder). Totalt 24 lysdioder visade varvtal från 0 till 6000 varv per minut uppdelat på 250 varv per lysdiod. Instrumentet kunde användas för 4- och 6-cylindriga motorer.[43]

CÅ-764 - komponentplacering

CÅ-764 - mönsterkortsfilm
CÅ-982 - Optokopplare för TV
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 1-1977 | Videoingång med optokopplare |
CÅ-982 var en byggsats primärt för Philips färg-TV-chassi K9, K11 och KT1 för att ansluta en videosignal från en videobandspelare direkt till TV'n i stället för VHF eller UHF antenningång. Byggsatsen använde en optokopplare för att galvaniskt skilja byggsatsen från TV-apparatens strömförande chassi. [44]
CÅ-759 - Brusgenerator
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 4-1977 | Enkel brusgenerator för audiomätningar |
CÅ-759 använde en National Semiconductor MOS-LSI-krets med beteckningen MM5837. Kretsen innehöll en klockpulsgenerator ett skiftregister med återmatning och utgångsbuffert. Kretsen genererade vitt och skärt brus.[45]
CÅ-769 - Aktivt filter
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 4-1977 | Aktivt delningsfilter i fristående utförande |
Det aktiva delningsfiltret CÅ-769 konstruerades med National Semiconductors IC LF356, en lågbrus operationsförstärkare. Delningsfiltret hade ett lågpass- och ett högpassfilter och var ett tredje ordningens Butterworthfilter med en lutning av 18 dB/oktav. Frekvensbrytningen valdes genom att variera sju kondensatorer. Frekvenserna var 100 Herz till 1 kHz med 100 Herz mellanrum, och 1 kHz till 5 kHz med 1 kHz mellanrum.[46]
CÅ-761 - Störningsfilter för bilradio
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 5-1977 | Störningsdämpare för FM-mottagare |
CÅ-761 var en störningsdämpare för FM-radio, främst tänkt för bilradio, men även även för hemmabruk. Konstruktionen använde en IC från Philips med beteckningen TDA 1001, en komplett störnings- och brusreduceringskrets för FM-mottagare.[47]
Frekvensdisplay för VHF
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 5-1977 | Frekvensdisplay för VHF |
Denna byggsats, som inte hade ett CÅ-artikelnummer eller färdigt kretskort, var en frekvensvisare för VHF-radio på amatörbandet 2 meter (144-146 MHz). Konstruktionen, som vände sig till radioamatörer, använde TTL och CMOS-kretsar samt 7-segmentdisplayer för att visa frekvensen.[48]
CÅ-778 - Nydesignad stereogenerator
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 9-1977 | FM-stereogenerator med professionella data - del 1 |
| 10-1977 | FM-stereogenerator med professionella data - del 2 |
CÅ-778 var en vidareutveckling av CÅ-738 med förbättrad prestanda och nyare komponenter. Prestanda var helt i klass med dyra specialinstrument vilket redovisades i artikeln. Signalgeneratorn kunde, precis som CÅ-738, användas för intrimmning av en radio med stereodekoder men även användas för demonstration av stereosändningar med hjälp av en skivspelare eller bandspelare som använde en stereofonisk avspelning.[49][50] Se även CÅ-738.
TV-spel
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 1-1978 | Lättbyggt färg-TV-spel |
Denna byggsats kallades endast för TV-Spel.[51] Byggsatsen konstruerades med National Semicondutors IC MM57105. IC'n innehöll tre olika spel, tennis, hockey och handboll (squash) med nio olika svårighetsnivåer. Spelen hade olika färger för spelplanen:
- Tennis (Pong) - grön spelplan, gult nät, orange spelare med en ljus boll.
- Hockey - blå spelplan med gul sarg, ljusblå puck, två gula målvakter som styrdes av spelaren och sex ljusgula utespelare, vilka styrdes av tv-spelet.
- Handboll (Squash) - röd spelplan, gul boll, två spelare, en orange och en blå.
IC'n MM57105 användes i TV-spelet Philips Odyssey 2001.[52]

IC TV-spel MM57105N
CÅ-783 - Mörkrumstimer
[redigera | redigera wikitext]| Nummer | Rubrik |
|---|---|
| 3-1978 | Digitalt mörkrumsur med CMOS-kretsar |
CÅ-783 designades då de komponenter som användes för de äldre konstruktionerna (CÅ-723 och CÅ-743) upphört att tillverkas[53], CÅ-783 baserades i stället på CMOS-kretsar.[54] Konstruktionen använde vridomkopplare för att ställa tiden, från 0,1 sekund till 9 900 sekunder. Se även CÅ-723 och CÅ-743
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Åke Holm's hemsida
- ↑ Åke Holm (april 1972). ”"Crispening"-koppling som förbättrar videobandspelares bildskärpa”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget AB): sid. 22.
- ↑ Åke Holm (april 1972). ”Crispening-koppling för VCR-maskiner”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget AB): sid. 24-25.
- ↑ Åke Holm (december 1972). ”Lättbyggd digitalklocka med LSI-krets och kopplingsfunktion”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 46-50.
- ↑ Boken The TTL data book for design engineers
- 1 2 Åke Holm (januari 1973). ”Digital fototimer, använder nätfrekvens som tidbas”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 24-26.
- 1 2 Åke Holm (februari 1973). ”Kopplingstillsats till digitalklockan i RT:s decembernummer”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 26-31.
- ↑ Åke Holm (mars 1973). ”Digitalt tidtagarur”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 24-26.
- ↑ Åke Holm (april 1973). ”Toneburst-generator för audiolaboratoriet”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget AB): sid. 92-96.
- ↑ Tommy Bladh (april 1973). ”Tone-burstgeneratorn, mångsidigt mätinstrument”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget AB): sid. 63-66.
- ↑ Åke Holm (maj 1973). ”Lågbrus-förförstärkare med ny krets från NS”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 31-33.
- ↑ Åke Holm (juni/juli 1973). ”Universell frekvensräknare för 50, 200 eller 500 MHz - del 1”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 20-27.
- ↑ Åke Holm (augusti 1973). ”Universell frekvensräknare för 50, 200 eller 500 MHz - del 2”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 44-46.
- ↑ Tommy Bladh (augusti 1973). ”Hur du får ut det mest av den elektroniska universalräknaren”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget AB): sid. 46-50.
- ↑ GL (mars 1973). ”Introduktion till digitaltekniken - 1”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 27-29.
- ↑ GL (maj 1973). ”Introduktion till digitaltekniken - 2”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 15-18.
- ↑ GL (juni/juli 1973). ”Introduktion till digitaltekniken - 3”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 50-53.
- ↑ GL (augusti 1973). ”Introduktion till digitaltekniken - 4”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 41-43.
- ↑ Åke Holm (juni/juli 1973). ”Digital speltärning”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget AB): sid. 54.
- 1 2 Tommy Bladh (september 1973). ”Vad du behöver känna till om PILOTTONSYSTEMET FÖR STEREO. Grundfakta i snabbgranskning”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 48-52.
- ↑ Åke Holm (september 1973). ”Lättbyggd servicegenerator för pilottonstereofoni”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 86.
- ↑ Åke Holm (september 1973). ”Lättbyggd servicegenerator för pilottonstereofoni”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 78,80,82-84,86,92.
- ↑ Motion 1974:1359 av herrar Söderström och Danell
- ↑ Tidslinje: Svensk radiohistoria
- ↑ Åke Holm (september 1973). ”Komplettera mono-FM-mottagaren med ny, IC-utförd stereodecoder”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 74-76.
- ↑ Åke Holm (oktober 1973). ”Färg-TV-generator för service och ITV-användning - del 1”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 39-40,42,44,47-48,50-51.
- ↑ Åke Holm (november 1973). ”Färg-TV-generator för service och ITV-användning - del 2”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 24-30.
- 1 2 CÅ-733 Färg-TV-generator
- ↑ Åke Holm, Tommy Bladh (november 1973). ”Digitalt kombinationslås med alarmfunktion”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 44-49.
- ↑ Åke Holm (mars 1974). ”Flexibelt likspänningsaggregat för många användningsområden”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 38-39.
- ↑ Åke Holm (april 1974). ”FM-stereomottagare på modulbas”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 27-30.
- ↑ Åke Holm (maj 1974). ”Enkel IC-förstärkare för hörtelefoner”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 47-48.
- ↑ Åke Holm (september 1974). ”Kontinuerlig tidindikering i RT:s elektroniska fototimer”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 50-54.
- ↑ Åke Holm (september 1974). ”Kontinuerlig tidindikering i RT:s elektroniska fototimer”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 54.
- ↑ Åke Holm (oktober 1974). ”Komplettera stereoförstärkaren med lättbyggd FK-variator”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 66,68,70.
- ↑ Ulf B. Strange (september 1972). ”Soundcraftsmen FK-variationer RP 10-12 och 20-12”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 49-50,52,54-59.
- ↑ Ulf B. Strange (december 1973). ”Så fungerar CD-4”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 16-24.
- ↑ Clas Ohlson katalog #64, omslag och sidan 160
- ↑ Åke Holm (april 1975). ”Exklusiv men lättbyggd receiver för stereo eller 4-kanaligt ljud utförd med en ny generation IC - del 1”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 48-55.
- 1 2 Åke Holm (maj 1975). ”Exklusiv men lättbyggd receiver för stereo eller 4-kanaligt ljud utförd med en ny generation IC - del 2”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 62,64-66,68,74.
- 1 2 Åke Holm (augusti 1975). ”Exklusiv men lättbyggd receiver för stereo eller 4-kanaligt ljud utförd med en ny generation IC - del 3”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 28,30,32,34-35.
- ↑ Åke Holm (november 1976). ”Toppvärdesvisande utstyrningsindikator”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 48-49.
- ↑ Åke Holm (december 1976). ”Toppvärdesvisande utstyrningsindikator”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 8, 96.
- ↑ Åke Holm (januari 1977). ”Videoingång med optokopplare”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 50,52.
- ↑ Åke Holm (april 1977). ”Enkel brusgenerator för audiomätningar”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 60,64.
- ↑ Åke Holm (april 1977). ”Aktivt delningsfilter i fristående utförande”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 92,94.
- ↑ Åke Holm (maj 1977). ”Frekvensdisplay för VHF”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 62.
- ↑ Åke Holm (maj 1977). ”Frekvensdisplay för VHF”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 63-65.
- ↑ Åke Holm (september 1977). ”FM-stereogenerator med professionella data - del 1”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 40-41,43-44,46.
- ↑ Åke Holm (oktober 1977). ”FM-stereogenerator med professionella data - del 2”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 38,40.
- ↑ Åke Holm (januari 1978). ”Lättbyggt färg-TV-spel”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 38,60.
- ↑ ”Odyssei 2001” (på engelska). https://www.pong-story.com/ody2001.htm. Läst 23 juni 2026.
- ↑ Åke Holm (mars 1978). ”Digitalt mörkrumsur med CMOS-kretsar”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 28.
- ↑ Åke Holm (mars 1978). ”Digitalt mörkrumsur med CMOS-kretsar”. Radio & Television (Stockholm: Specialtidningsförlaget): sid. 28-30.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- (på Engelska) The TTL data book for design engineers (7). Texas instruments. Libris 3ld0lrvf4qzvnfs. ISBN 3880780420
- (på Engelska) Quadraphony : an anthology of articles on Quadraphonic sound. Audio Engineering Society. Libris 2ldm905d5n2x1dw#it
