Nikolaj Ge
| Nikolaj Ge | |
 Nikolaj Ge, 1890. | |
| Född | 15 februari 1831 (g.s.)[1] Voronezj[2] |
|---|---|
| Död | 1 juni 1894 (g.s.)[1] eller 2 juni 1894 (g.s.)[1] Sjevtjenka, Ukraina |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
| Utbildad vid | Ryska konstakademien,  |
| Sysselsättning | Målare[3][4], universitetslärare |
| Arbetsgivare | Ryska konstakademien |
| Maka | Zoya Ge Anna Petrovna Ge[5] |
| Barn | Nikolaï Gay (f. 1857) Piotr Gay (f. 1859) |
| Föräldrar | Nikolaj Osipovič Ge |
| Utmärkelser | |
| Kejserliga konstakademiens stora guldmedalj (1857) | |
| Redigera Wikidata | |
Nikolaj Nikolajevitj Ge, född 27 februari 1831 i Voronezj, död 13 april 1894, var en rysk bildkonstnär av den realistiska skolan. Han blev lika välkänd som historiemålare som porträttmålare.
Ge härstammade från en fransk släkt Gay.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Utbildning
[redigera | redigera wikitext]1847 började Ge studera vid Kievs universitet, men inom ett år flyttade han över till universitetet i Sankt Petersburg. I tiden mellan 1850 och 1857 hade han gått över till Den kejserliga konstakademien. Där fick han guldmedalj för sin tavla Spåkvinnan i Endor visar Samuels skugga för Saul och ett 7-årigt resestipendium. Med detta reste han 1857 till Italien. Där blev han kvar de närmaste tolv åren och använde tiden till att studera såväl antik konst som renässansens konst. Under 1863 hade han anställning som professor på konstakademien i St. Petersburg.
Historiemåleri
[redigera | redigera wikitext]1870 var Ge en av grundarna av motståndsrörelsen Peredvizjnikerna. Han deltog även i gruppens utställningar. Efter att ha kommit tillbaka till Ryssland vände han sig bort från sitt hittillsvarande konfessionella huvudtema med bilder ur evangelierna. I stället engagerade han sig i historiska, ryska ämnen. Hans mest berömda historiemotiv är den nu i Tretjakovgalleriet i Moskva befintliga tavlan av Peter den store som förhör tronföljaren Aleksej. Bland hans övriga verk märks Katarina II vid Elisabets grav och Pusjkin i Michajlovskoje samt utmärkta porträtt av Herzen, Nekrasov, Turgenev, Saltykov, Kostomarov och Lev Tolstoj.
Hans bekantskap med Lev Tolstoj (1862) hade givit hans konst en starkt religiös prägel, som yttrade sig i en mängd arbeten med bibliska stoff, särskild ur Jesus' liv: Kristus i örtagården, vad är sanning? (Pilatus), Samvetet (Judas), Nattvarden, Domens avkunnande över Kristus och Korsfästelsen. Ge utförde även illustrationer till Lev Tolstojs "Varav människorna leva" samt byster av Bjelinskij och Lev Tolstoj.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 Большая российская энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, no value, läs online och läs online, läst: 21 februari 2022.[källa från Wikidata]
- ↑ ”Ге Николай Николаевич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ↑ Archive of Fine Arts, abART person-ID: 159404, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ↑ Archive of Fine Arts, abART person-ID: 34446, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ↑ läs online, ru.rodovid.org , läst: 7 juli 2022.[källa från Wikidata]
Allmänna källor
[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ge, Nikolaj, 1904–1926.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Nikolaj Ge.
|
