Lubjanka
| Lubjanka | |
 | |
| Plats | Lubjanka-plassen Krasnoselskij[1], Moskva, Ryssland |
|---|---|
| Arkitekt | Aleksej Sjtjusev Alexander Ivanov |
| Har inhyst | Ryska federationens federala säkerhetstjänst |
| Kulturskydd | tentative cultural heritage site in Russia[2] |
| Koordinater | 55°45′37″N 37°37′43″Ö / 55.7602157°N 37.62859469°Ö |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Lubjanka (ryska: Лубя́нка) är det informella namnet på FSB:s (tidigare KGB:s och Tjekans) högkvarter vid Ljubjankagatan 2 på Lubjanka-torget i Moskva.
Byggnaden är uppförd i gult tegel och är ritad av Aleksandr V. Ivanov 1897. Tillbyggnad utfördes av Aleksej Sjtjusev 1940–1947. Vid Ljubjankagatan 14 låg Moskvas egen Tjeka, ”Em-Tje-Ka”. De två byggnaderna var i hela Ryssland ökända som "Lubjanka 2" respektive "Lubjanka 14".[3] De kom att kallas "levande kyrkogårdar".
Raoul Wallenberg hölls fängslad i en ensamcell i Lubjankas inre fängelse, där han förhördes enligt ”löpande band-metoden” för att framtvinga ett erkännande att han var en amerikansk spion. [4]
Arkitektur
[redigera | redigera wikitext]Lubjanka (2) uppfördes ursprungligen 1898 som huvudkontor för det nationella försäkringsbolaget Rossiya (ryska: Страховое общество «Россия»[källa behövs]) och är känt för sina vackra parkettgolv och blekgröna väggar. Den stora byggnaden smyckas bland annat av detaljer från palladianismen och barocken, till exempel de små pedimenten i varje hörn av byggnaden och loggian. Fasaden är klassicerande och tre kornischer betonar byggnadens horisontella linjer. I mitten av fasaden och högst upp sitter ett väggur.
”Em-Tje-Kan” på Ljubjankagatan 14 var också inrymt i ett före detta palats uppfört av den ryska adeln. Palatset ägdes i slutet av 1700-talet av en godsägerska vid namn Saltykov. Därefter övergick ägarskapet till Rostoptjins för att sedan övergå i ett ryskt försäkringsbolags ägo.[5]
Historik
[redigera | redigera wikitext]Efter oktoberrevolutionen 1917 konfiskerades byggnaden (blivande Ljubjanka 2) och gjordes om till högkvarter för den allryska Tjekaförvaltningen, Tjekan. Ett typiskt sovjetryskt skämt bestod i att Lubjanka var den högsta byggnaden i Moskva "eftersom man kunde se Sibirien från källaren" eller att de fortfarande var sysselsatta med moskoviternas "livförsäkring". Tusentals personer kom att under decennierna avrättas i Lubjanka med nackskott.[6] Arkebuseringarna ägde vanligen rum efter klockan 19 på kvällen. Från Lubjanka transporteras liken vidare till bårhuset i Lefortovo. Andra fångar sändes till förvisning eller läger. De mest kända bödlarna i Ljubjanka 2 var esterna Maga och Ryba; i Ljubjanka 14 ryssarna Pankratov och Sjukov.[7]
Under den stora utrensningen blev kontorsdelarna alltmer trångbodda på grund av ökande personalantal. År 1940 fick den då främste arkitekten i Sovjetunionen, Aleksej Sjtjusev, i uppdrag att dubblera byggnadens storlek genom att lägga till ytterligare en våning och bygga samman huset med fastigheterna bakom byggnaden. Sjtjusevs ändringar utfördes i nyrenässans, men på grund av krig och andra problem kom endast den vänstra fasaden att fullbordas. 1983 färdigställdes arbetet i enlighet med Sjtjusevs ritningar på begäran av Jurij Andropov.
Även om den sovjetiska hemliga polisen bytte namn ett antal gånger hade man hela tiden sitt högkvarter i byggnaden. Chefen för den hemliga polisen, från Lavrentij Berija till Jurij Andropov, använde samma kontor med utsikt över statyn av tjekans grundare, Felix Dzerzjinskij. Det fängelse som finns i byggnadens källarvåning skildras i Aleksandr Solzjenitsyns bokverk Gulagarkipelagen. Andra namnkunniga som passerat Lubjanka är Margarete Buber-Neumann, Raoul Wallenberg och Walter Ciszek.
Efter upplösningen av KGB 1991 blev byggnaden huvudkontor för de ryska gränstrupperna och för en avdelning av FSB. I byggnaden finns även ett museum.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ↑ hämtat från: ryskspråkiga Wikivoyage.[källa från Wikidata]
- ↑ Протокол заседания Экспертной комиссии по недвижимым объектам наследия и их территориям № 209 от 27.06.2007 (på ryska).[källa från Wikidata]
- ↑ Popoff, George (1925). Tjekan - den röda inkvisitionen. sid. 113
- ↑ Agrell, Wilhelm (2014). Fru Petrovas sko. En rysk spiontragedi i 50-talets Australien. sid. 132
- ↑ Popoff, George (1925). Tjekan - den röda inkvisitionen. sid. 114
- ↑ Popoff, George (1925). Tjekan - den röda inkvisitionen. sid. 117
- ↑ Popoff, Georg (1925). Tjekan - den röda inkvisitionen. sid. 124
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Lubjanka.
