close
Hoppa till innehållet

Nisse Skoog

Från Wikipedia
Nisse Skoog
FöddNils Erik Roland Skoog[1]
15 december 1921[2][1]
Maria Magdalena församling
Död5 juni 2014[3] (92 år)
Västermalms församling, Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidKungliga Musikhögskolan i Stockholm
Beckmans designhögskola
Kungliga Konsthögskolan
SysselsättningJazzmusiker, scenograf[4][5], målare, skulptör, scenograf, grafiker, statist
MakaJane Antoniazzi
Redigera Wikidata

Nils (Nisse) Erik Roland Skoog, född 15 december 1921 i Maria Magdalena församling i Stockholm,[6] död 5 juni 2014 i Västermalms församling,[7][8] var en svensk jazzmusiker (trumpetare), scenograf, grafiker, reklamtecknare och skulptör.

Han var son till spårvägsmannen Oscar Fredrik Skoog och Lilly Emilia Mattson och från 1952 gift med skådespelaren Jane Antoniazzi. Efter avslutad skolgång bedrev han först musikstudier under tre år vid Kungliga Musikhögskolan och var i början av 1950-talet en berömd jazztrumpetare som turnerade över hela landet. Han satte upp ett eget jazzband som blev mer eller mindre ett husband på danssalongen Nalen. På sin fritid studerade han vid Anders Beckmans reklamskola under fyra år och blev därefter krokilärare vid skolan. Mer eller mindre samtidigt studerade han vid konsthögskolans grafiklinje 1952–1957. Allt eftersom hans intresse och verksamhet inom konsten tilltog minskade tiden för hans musikaliska framträdanden och i slutet av 1950-talet lade han trumpeten på hyllan.

Han arbetade med affischer, reklamtryck och hjälpte Yngve Gamlin att dekorationsmåla olika offentliga lokaler. Han utförde även textilformgivning för Göta Trägårdh och Stobo. Med sitt sinne för dekorativa effekter blev han anlitad för en rad monumentalkompositioner, bland annat utförde han en fris i koppar för Folkets hus i Stockholm 1959–1960, järn- och kopparsmide för Handelsbanken i Farsta, glasmosaik för Lycksele medborgarhus. Han medverkade i Nationalmuseums utställning Unga tecknare, Grafiska sällskapets utställning på Gummesons konsthall, Ung grafik i Lund, Team Beckman på Röhsska konstslöjdmuseet, Svenska teckningar på Svensk-franska konstgalleriet och Svensk reklamkonst på Lilla galleriet i Stockholm samt internationella grafikutställningar.

Han arbetade med de flesta grafiska teknikerna och utförde illustrationer för Sveriges radio och en serie etsningar till August Strindbergs Röda rummet. Skoog är representerad vid bland annat Nationalmuseum,[9] Moderna Museet [10] och Norrköpings konstmuseum.[11]

1983 gav Postverket ut frimärken till 100-årsminnet av Hjalmar Bergmans födelse. Ett av märkena, Clownen Jac, graverades efter en förlaga av Skoog. Nisse Skoog är begravd på Katolska kyrkogården i Stockholm.

Teater

[redigera | redigera wikitext]

Scenografi

[redigera | redigera wikitext]
ÅrProduktionUpphovsmänRegiTeaterNoter
1959Oh, revy
Stig Bergendorff och Gösta BernhardGösta BernhardCasinoteatern[12]Scenografi
1964Nya ryck i snöret, revy
Emil Norlander, Povel Ramel, Beppe WolgersÅke FalckIdéonteaternScenografi
Sankta Johanna
St Joan 		George Bernard ShawPer GerhardVasateaternScenografi
1965O
Sandro Key-ÅbergClaes von RettigStockholms stadsteater
på Lilla Teatern		Scenografi
1966Tjuvarnas bal
Le bal des vouleurs 		Jean AnouilhKotti ChaveSkansens friluftsteaterScenografi
Kaktusblomman
Fleur du cactus 		Pierre Barillet och Jean-Pierre GrédyPer GerhardVasateaternScenografi
1967Den jäktade
Den stundesløse 		Ludvig HolbergKotti ChaveSkansens friluftsteaterScenografi
1968Älskling, du vet att jag inte hör dig när vattnet rinner
You Know I Can't Hear You When The Water Is Running 		Robert Anderson
Översättning Torsten Ehrenmark 		Per GerhardLilla Teatern[13][14]Scenografi
1969Garden Party
Relatively Speaking 		Alan AyckbournStig OlinVasateaternScenografi
197040 karat
Quarante carats 		Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy
Översättning Lennart Lagerwall 		Per GerhardVasateatern[15]Scenografi
1971Hur andra älskar
How The Other Half Loves 		Alan Ayckbourn
Översättning Per Gerhard 		Per GerhardVasateaternScenografi[16]
1972Fången på Andra avenyn
The Prisoner of Second Avenue 		Neil Simon
Översättning Per Gerhard 		Per GerhardVasateaternScenografi[17]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1 2 Nisse Skoog - SFdb, Svensk Filmdatabas, 15 december 1921, läs online, läst: 26 juni 2024.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Discogs, Discogs artist-ID: 2064333, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ↑ läs online, www.discogs.com .[källa från Wikidata]
  4. ↑ Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1061939006, läst: 26 juni 2020.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 10619390067749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  6. ↑ Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM) Riksarkivet 2003
  7. ↑ Sveriges dödbok 1860–2017 (Version 7.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2018. ISBN 9789188341310
  8. ↑ Nisse Skoog på Orkesterjournalens webbplats. – Arkiverad kopia (från 23 oktober 2021).
  9. ↑ Nationalmuseum
  10. ↑ Moderna Museet
  11. ↑ Norrköpings konstmuseum. (2000 ;). Norrköpings konstmuseum : katalog. Norrköpings konstmuseum. ISBN 91-88244-22-9. OCLC 186037488. https://www.worldcat.org/oclc/186037488. Läst 29 april 2020
  12. ↑ ”Crazyrevy på Casino”. Dagens Nyheter: s. 14. 23 september 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-09-23/258/14. Läst 13 september 2020.
  13. ↑ ”Älskling, du vet att jag inte hör dig när vattnet rinner!”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14493&pos=64. Läst 21 juli 2025.
  14. ↑ Göran O. Eriksson (2 mars 1968). ”Lysande spel på Lillan i obetydlig pjäs”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1968-03-02/11171-60/14. Läst 21 juli [2025.
  15. ↑ ”40 karat”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14089&pos=4. Läst 5 juli 2015.
  16. ↑ Bengt Jahnsson (30 september 1971). ”Rasande rolig buskis”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-09-30/265/18. Läst 17 april 2016.
  17. ↑ Hanserik Hjertén (1 oktober 1972). ”Tunn och blek komedi på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1972-10-01/267/25. Läst 23 augusti 2015.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Nisse_Skoog&oldid=58976908”