close
Hoppa till innehållet

BT-7

Från Wikipedia
BT-7

BT-7 (modell 1937)
Typ BT snabb stridsvagn
Ursprungsplats Sovjetunionen Sovjetunionen
Tjänstehistoria
I tjänst 1935–45
Krig Spanska inbördeskriget, Slaget om Chalchin-Gol, Vinterkriget, Andra världskriget
Produktionshistoria
Konstruerad 1935
Konstruktör J. Walter Christie, ChKBM
Producerad 1935–41
Tillverkare KhPZ
Antal tillverkade 5753 skrov
Varianter BT-7, BT-7M
Specifikationer
Vikt 13,9 ton
Längd 5,66 m
Bredd 2,29 m
Höjd 2,42 m
Besättning 3: förare, laddare, skytt/vagnchef

Höjdriktfält +25° höjning / -6° dumpning
Sidriktfält 360° rotation

Pansar 10–22 mm
Primär beväpning 1 x 45 mm stridsvagnskanon M1932/38 (20-K)
Sekundär beväpning 1 x tornmonterad 7,62 mm DT kulspruta
(Vissa modeller har en extra 7,62 mm bakåtriktad kulspruta i tornet och en P40-kulspruta)
Motor Modell M17T 12 cylindrig vattenkyld bensinmotor
500 hk
Effekt/vikt 36 hk/t
Upphängning Christie
Operativ räckvidd 430 km (720 km på hjul)
Hastighet 53 km/h (73 km/h på hjul)

BT-7 var en sovjetisk BT-stridsvagn (ryska: быстроходный танк, bystrochodnyj tank, ”snabb stridsvagn”) som producerades i tusental mellan 1935 och 1941. Den var lättpansrad men skottsäker och förhållandevis mycket snabb.

BT-7 följde och ersatte vagnen BT-5 1935 och var av en helsvetsad konstruktion jämte föregångaren som var av en nitad konstruktion. Konstruktionen efterföljdes och ersattes med vagnen T-34 från 1940 och blev således den sista vagnen i BT-serien att massproduceras.

Under 1934 började man utveckla en helt ny BT-vagn med svetsat sluttande pansar, nytt torn, fler kulsprutor och ny motor. Projektet började som en helsvetsad BT-5 kallad BT-6 (A-6) men skrovet och tornet fick sedermera ny form. Modellen fick beteckningen BT-7 och infördes stegvis från 1935. Från 1937 kom BT-7 att utrustas med ett nytt torn med sluttande sidor som utvecklats för vagnen T-26 och från 1939 började man använda en V12 dieselmotor särskilt utvecklad för stridsvagnar i BT-7-serien, som då fick beteckningen BT-7M. Förbättringarna kunde inte avhjälpa det faktum att vagnen var föråldrad när andra världskriget bröt ut. BT-stridsvagnarnas största förtjänst (ur sovjetisk synvinkel) var att de användes som utgångspunkt för att testa nya konstruktioner och idéer, många av vilka användes vid utvecklingen av T-34 (särskilt det brant sluttande frontpansaret).

I övrigt togs även en understödsversion fram, en infanterikanonvagn med en 76,2 mm haubits kallad BT-7A (samma torn som BT-5A), samt en befälsversion med ny antenn kallad BT-7TU som till en början hade samma cylindriska torn som de tidiga versionerna av T-26.

Huvudvarianter

[redigera | redigera wikitext]
  • BT-7 (modell 1935) – ny skrovfront från BT-6, ny Mikulin M-17T motor (kopierad BMW-motor) med intern ljuddämpare, nya band
  • BT-7 (modell 1937) – nytt torn med sluttande sidor
  • BT-7M (modell 1939) – moderniserad variant med ny V-12 dieselmotor ersättande föregående bensinmotorer; 788 tillverkade/konverterade

Specialvarianter

[redigera | redigera wikitext]
BT-7A med KT-28 haubits.
  • BT-6 (A-6) – BT-7 prototyp (helsvetsad BT-5)
  • BT-8 (A-8) – BT-7M prototyp från 1938 med ny V-12 dieselmotor utvecklad från flygmotorn Hispano-Suiza 12Y
  • OT-7eldsprutestridsvagn (ryska: огнемётный танк, ognemjotnyj tank) med externa bränslemagasin; prototyp
  • TT-BT-7 – radiokontrollerad fjärrstyrd stridsvagn; prototyp

Finska varianter

[redigera | redigera wikitext]
Finländsk BT-42:a vid stridsvagnsmuseet i Parola, Finland.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]