HN Andromedae
| HN Andromedae | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Andromeda |
| Rektascension | 01t 24m 18,6762s[1] |
| Deklination | +43° 08′ 31,6293″[1] |
| Skenbar magnitud () | +6,67 - 6,76[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | A2p SrCrEu[2] |
| Variabeltyp | Alfa2 Canum Venaticorum-variabel[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +3,0 ± 3,3[3] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -4,355 ± 0,190[1] mas/år Dek.: -13,258 ± 0,169[1] mas/år |
| Parallax () | 3,437 ± 0,098[1] |
| Avstånd | 950 ± 30 lå (291 ± 8 pc) |
| Detaljer | |
| Massa | 2,76 ± 0,18[4] M☉ |
| Radie | 3,86 ± 0,66[4] R☉ |
| Luminositet | 93[5] L☉ |
| Temperatur | 9 617[5] K |
| Vinkelhastighet | <2,35[4] km/s |
| Andra beteckningar | |
| HD 8441, AG+42 125, BD+42 293, GSC 02825-02536, HIC 6560, HIP 6560, 2MASS J01241868+4308315, PPM 43950, SAO 37177, TD1 790, TYC 2825-2536-1, uvby98 100008441, HN Andromedae, Gaia DR2 396629101528311552, Gaia DR3 396629101528311552, Gaia DR1 396629131591273472[6] | |
HN Andromedae eller HD 8441, är en trippelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Andromeda. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud av ca 6,676[7] och kräver en handkikare eller ett mindre teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 3,44[1] mas beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 950 ljusår (ca 291 parsec) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca 3 km/s.[3] Stjärnans skenbara magnitud varierar mellan 6,67 och 6,76[2] med en period av 69,51 dygn.[8]
Observation
[redigera | redigera wikitext]
HN Andromedae är en trippelstjärna, vilket ses i periodiska variationer i radialhastighet. Primärstjärnan är en stjärna som lämnar huvudserien med en absolut magnitud av −0,03 ± 0,42, dominerar det observerade spektrumet[4] och dess spektralklass är A2pSrCrEu,[2] vilket betyder att den har starkare absorptionslinjer än vanligt av strontium, krom och europium. Den är också en kemiskt säregen stjärna och klassificeras som en Ap-stjärna.[10]
De andra två komponenterna bidrar med bara 0,23 magnitud till den skenbara magnituden för HN Andromedae. Den ena har en omloppsperiod på 106,3 dygn och vissa omloppsparametrar kan beräknas. Den andra har en omloppsperiod längre än 5 000 dygn.[4]
Variabiliteten hos HN Andromedae kan helt tillskrivas primärstjärnan och är kompatibel med dess stjärnrotation, vilket ger klassificeringen som en Alfa2 Canum Venaticorum-variabel.[4] Magnetfälten i stjärnan är starka och variabla, och detta antas inträffa när den magnetiska dipolaxeln i stjärnan inte är i linje med rotationsaxeln.[8] Dessutom är fördelningen av metaller, och följaktligen ytljusstyrkan, inte enhetlig på ytan, vilket orsakar den observerade variationen i ljusstyrka.
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Primärstjärnan HN Andromedae A är en vit till blå stjärna i huvudserien av spektralklass A2pSrCrEu. Den har en massa av ca 2,8[4] solmassor, en radie av ca 3,9[4] solradier och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 93[5] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 9 600[5] K.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HN Andromedae, 28 november 2022.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 5 6 Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- 1 2 3 4 5 HN And, database entry, Combined General Catalog of Variable Stars (GCVS4.2, 2004 Ed.), N. N. Samus, O. V. Durlevich, et al., CDS ID II/250 Upptagen on line 2018-10-17.
- 1 2 Gontcharov, G. A. (November 2006). "Pulkovo Compilation of Radial Velocities for 35 495 Hipparcos stars in a common system". Astronomy Letters. 32 (11): 759–771. arXiv:1606.08053. Bibcode:2006AstL...32..759G. doi:10.1134/S1063773706110065. S2CID 119231169.
- 1 2 3 4 5 6 7 8 North, P.; Carquillat, J. -M.; Ginestet, N.; Carrier, F.; Udry, S. (1998), "Multiplicity among peculiar A stars. I. The AP stars HD 8441 and HD 137909, and the AM stars HD 43478 and HD 96391", Astronomy and Astrophysics Supplement, 130 (2): 223–232, arXiv:astro-ph/9712025, Bibcode:1998A&AS..130..223N, doi:10.1051/aas:1998365.
- 1 2 3 4 Joshi, S.; Martinez, P.; Chowdhury, S.; Chakradhari, N. K.; Joshi, Y. C.; Van Heerden, P.; Medupe, T.; Kumar, Y. B.; Kuhn, R. B. (2016). "The Nainital-Cape Survey. IV. A search for pulsational variability in 108 chemically peculiar stars". Astronomy and Astrophysics. 590: A116. arXiv:1603.03517. Bibcode:2016A&A...590A.116J. doi:10.1051/0004-6361/201527242. S2CID 119296364.
- ↑ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=HN+And. Hämtad 2025-07-04.
- ↑ Høg, E.; Fabricius, C.; Makarov, V. V.; Urban, S.; Corbin, T.; Wycoff, G.; Bastian, U.; Schwekendiek, P.; Wicenec, A. (2000), "The Tycho-2 catalogue of the 2.5 million brightest stars", Astronomy & Astrophysics, 355: L27 – L30, Bibcode:2000A&A...355L..27H.
- 1 2 Pyper, D. M.; Adelman, S. J. (October 2017). "On the Photometric Variability of Very Sharp-lined Cool mCP Stars". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 129 (980): 104203. Bibcode:2017PASP..129j4203P. doi:10.1088/1538-3873/aa7c9e.
- ↑ Hempelmann, A.; Schoeneich, W. (January 1987). "Analysis of light curves produced by surface inhomogeneities on magnetic CP stars". Astronomische Nachrichten. 308 (3): 201–210. Bibcode:1987AN....308..201H. doi:10.1002/asna.2113080311. Hämtad 9 oktober 2021.
- ↑ Adelman, S. J.; Caliskan, H. (2004). "Revised Elemental Abundances of the MCP Star HD 8441". Baltic Astronomy. 13: 35–39. Bibcode:2004BaltA..13...35A.
