Limfjorden
| Limfjorden Limfjorden | |
| Sund | |
 Målning av Venø strand gjord av Christian Berthelsen | |
| Land | Danmark |
|---|---|
| Regioner | Nordjylland, Mittjylland |
| Koordinater | 56°56′N 9°4′Ö / 56.933°N 9.067°Ö |
| Längd | 180 km[1] |
| Djup | 4,3 m[2] |
| Volym | 7 km3[2] |
| Flodbäcken | 7 670 km²[2] |
| Area | 1 700 km² |
| Geonames | 2617622 |
 Sundet utmärkt på karta över Danmark
| |
Limfjorden är ett 180 km långt sund i Jylland, som förbinder Nordsjön med Kattegatt och skiljer Nordjyska ön från det danska fastlandet.[3] Namnet kommer från ett äldre ord för kalk.[4] Sundet är ungefär 170 kilometer långt och har ett medeldjup på 4,5 meter. Vattnet flödar i huvudsak från väst mot öster[2] Det har över tid varierat om det funnits en öppning ut mot Nordsjön eller inte. Den mest betydande staden längs sundet är Ålborg.[1]
Geografi och geologi
[redigera | redigera wikitext]Den västliga delen av Limfjorden (mellan Agger Tange och Aggersund) är ett omfattande system av småfjordar, sund och vikar.[3] Detta är generellt relativt grunt. Delen mellan Aggersund och Ålborg är ett brett, flodliknande vattendrag. Langerak är benämningen på Limfjordens östligaste och smala del mellan Ålborg och Hals. Langerak är ett cirka 30 kilometer långt och 1–2 kilometer brett sund. Vid Langeraks mynning i havet finns ett antal sandbankar ovan och under vattenytan, bland annat Hals Barre, Korsholm och Nordmandshage. Fartygstrafiken använder tre olika seglingsrännor för att komma in till Limfjorden; Egense dyb, Vejdyb och Hådybet. Det djupaste stället är i Oddesund, där det är 28 meter till botten.[2] I den västra delen finns flera öar. Den största av dem är Mors med en area på 363 km2. Totalt har sundet en kustlinje på ungefär 1 000 km.[2]
Sundet var istäckt under senaste istiden. Då isen rörde sig skrapade den material som sedan rördes om av isens rörelse. Jordmånen är därför blandad med morän och lera. Isen skapade också tunneldalar.[2] När isen drog sig tillbaka blev området låglänt land med mossar. Det översvämmades för omkring 10 000 år sedan.[5]
Hydrologi och hydrologisk historia
[redigera | redigera wikitext]Vattnet flödar främst i riktning från Nordsjön till Kattegatt. Salthalten är störst i väst och lägst i öst. Den är 32 promille vid mynningen mot Nordsjön och 24 promille i Skivefjorden.[2] Sundet har ett avrinningsområde på 7 670 km2. Det omfattar framförallt jordbruksområden.[2]
Från cirka år 1100 var Limfjorden just en fjord; då sandades ett västligt utlopp längre norrut vid Vust (Lund Fjord) igen. Den 3 februari 1825 gjorde Nordsjön via en stormflod ett genombrott (februaristormfloden 1825) vid Agger Tange, ett inlopp som dock så småningom sandades igen. Det nuvarande inloppet vid Thyborøn (Thyborøn kanal) längre norrut öppnades av en annan stormflod 1863. Från Kattegatt till Ålborg är det grävt och muddrat (Langegatt), för fartyg till staden.
Ekologi och miljöpåverkan
[redigera | redigera wikitext]Genombrottet i sandvallen mot Nordsjön medförde att den västra delen gick från att ha bräckt vatten till att få saltvatten som det nu omgivande havet. Det medförde att sötvattensfiskar som inte tålde den högre salthalten (som gädda, abborre och öring) försvann.[1]
Det finns betydande övergödning från utsläpp av kväve och fosfor. Halten kväveföreningar är 400-800 μg/l beroende på mätplats medan fosforhalten är 30-60 μg/l. Halterna har sjunkit i takt med att avloppsreningen byggts ut. Syrebrist förekommer på de större djupen. Det är dock möjligt för flera arter att överleva i grundare områden och sedan återkolonisera de djupare områden när förhållanden är bättre.[2]
Ekonomi och mänsklig historia
[redigera | redigera wikitext]Fiske har varit viktigt för de boende längs Limfjorden. Limfjorden är känt för sina ostron. Redan i lämningar vid Ertebölle finns det spår av ostronfångst. De ostron som funnits naturligt är europeiskt ostron. Under 1900-talet har andra ostronvarianter som japanskt jätteostron. Detta fick tillsammans med spridningen av parasiten Bonamia ostreae beståndet av europeiskt ostron att gå tillbaka under senare halvan av 1900-talet. Under 2000-talet har dock beståndet stärkts.[3][1]
Ålborg och dess hamn fick tidigt en särställning i Limfjorden. Ålborg och Løgstør utsågs av ett kungabrev 1516 till de enda platser längs Limfjorden där det var tillåtet att salta sill och 1552 förlorade Løgstør rätten varför Ålborg fick monopol. Staden fick 1655 som enda stad rätt att handla fritt i hela Limfjorden. Den behöll sillmonopolet till 1727 då Nibe fick rätt att salta sill på grund av de stora mängderna sill i Nibe Bredning. Efter att Limfjorden öppnats mot väster 1825 förlorade Ålborg sin centrala position eftersom det nu var möjligt för de västra delarna av Limfjorden att gå direkt ut i Nordsjön. Frederik den VII:s kanal anlades 1855-1861 för att förbinda Løgstør i centrala Limfjorden med Skagerrak.[1]
Limfjordsbroen förbinder Ålborg och Nørresundby
Odby Bugt
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 5 ”Limfjorden” (på danska). Trap/Danmarks Nationalleksikon. https://trap.lex.dk/Limfjorden. Läst 8 juni 2026.
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ”Limfjorden” (på danska). Styrelsen for grøn arealomlægning og vandmiljø. https://sgavmst.dk/natur-og-jagt/naturen-i-danmark/novana-overvaagning-af-natur-og-vandmiljoe/guider-til-danske-vandomraader/marin/limfjorden.
- 1 2 3 "Limfjorden". NE.se. Läst 25 juli 2013.
- ↑ ”Limfjorden” (på danska). Danmarks Nationalleksikon. https://lex.dk/Limfjorden. Läst 8 juni 2026.
- ↑ ”Unikt fund afslører: Limfjorden opstod for 10.000 år siden” (på danska). Videnskab.dk. 20 augusti 2017. https://videnskab.dk/naturvidenskab/unikt-fund-afsloerer-limfjorden-opstod-for-10-000-aar-siden/. Läst 13 juni 2026.
| ||||||||||||||||||||
