close
Hoppa till innehållet

Saiph

Från Wikipedia
Saiph
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildOrion
Rektascension05t 47m 45,38884s[1]
Deklination-09° 40 10,5777[1]
Skenbar magnitud ()+2,09[2]
Stjärntyp
SpektraltypB0.5 Ia[3]
U–B-1,02[2]
B–V-0,18[2]
VariabeltypMisstänkt[4]
Astrometri
Radialhastighet ()+20,5[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +1,46[1] mas/år
Dek.: -1,28[1] mas/år
Parallax ()5,04 ± 0,22[1]
Avstånd650 ± 30  (198 ± 9 pc)
Absolut magnitud ()-6,1[6]
Detaljer
Massa15,50 ± 1,25[7] M
Radie22,2[6] R
Luminositet56,881[7] L
Temperatur26 500 ± 284[6] K
Vinkelhastighet83[6] km/s
Ålder11,1 ± 0,5[8] miljoner år
Andra beteckningar
κ Orionis, 53 Orionis, 141 G. Orionis, BD–09 1235, FK5 220, HD 38771, HIP 27366, HR 2004, SAO 132542.[9]

Saiph eller Kappa Orionis (κ Orionis, förkortat Kappa Ori, κ Ori) är en ensam stjärna belägen i den sydöstra delen av stjärnbilden Orion. Den har en skenbar magnitud på 2,09[2] , är synlig för blotta ögat och den sjätte ljusaste stjärnan i stjärnbilden. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 5,0[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 650 ljusår (ca 198 parsek) från solen. Magnituden hos stjärnan varierar något med 0,04 enheter.[4]

Kappa Orionis har det traditionella namnat Saiph, som kommer från det arabiska saif al jabbar, 'سیف الجبار', som betyder "jättens svärd". Namnet användes ursprungligen för Eta Orionis.[10] I stjärnkatalogen i Al Achsasi al Mouakket-kalendern betecknades den med Rekbah al Jauza al Jemeniat, som översatts till latin som Genu Dextrum Gigantis, "jättens högra knä".[11]

År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[12] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN fastställde namnet Saiph för Kappa Orionis i september 2016 och detta är nu inskrivet i IAU:s Catalog of Star Names.[13]

Saiph är en blå till vit superjättestjärna av spektralklass B0.5 Ia,[3] vilket anger att den har förbrukat förrådet av väte i dess kärna och utvecklats bort från huvudserien. Den har en massa som är ca 15[7] gånger större än solens massa, en radie som är ca 22[6] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 57[7] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 26 500[6] K.

Saiph har en stark stjärnvind och förlorar massa i en takt motsvarande 9,0 × 10-7 gånger solens massa per år, eller motsvarande en solmassa per 1,1 miljoner år.[6] Stora stjärnor som Saiph (och många andra stjärnor i Orion) kommer att kollapsa och explodera som supernova.[14]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. 1 2 3 4 5 6 van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. 1 2 3 4 Crawford, D. L.; Barnes, J. V.; Golson, J. C. (1971), "Four-color, H-beta, and UBV photometry for bright B-type stars in the northern hemisphere", The Astronomical Journal, 76: 1058, Bibcode:1971AJ.....76.1058C, doi:10.1086/111220
  3. 1 2 Morgan, W. W.; Keenan, P. C. (1973). "Spectral Classification". Annual Review of Astronomy and Astrophysics. 11: 29. Bibcode:1973ARA&A..11...29M. doi:10.1146/annurev.aa.11.090173.000333.
  4. 1 2 Lefèvre, L.; et al. (November 2009), "A systematic study of variability among OB-stars based on HIPPARCOS photometry", Astronomy and Astrophysics, 507 (2): 11411201, Bibcode:2009A&A...507.1141L, doi:10.1051/0004-6361/200912304
  5. Wielen, R.; et al. (1999), "Sixth Catalogue of Fundamental Stars (FK6). Part I. Basic fundamental stars with direct solutions", Veröff. Astron. Rechen-Inst. Heidelb, Astronomisches Rechen-Institut Heidelberg, 35 (35), Bibcode:1999VeARI..35....1W
  6. 1 2 3 4 5 6 7 Crowther, P. A.; Lennon, D. J.; Walborn, N. R. (January 2006), "Physical parameters and wind properties of galactic early B supergiants", Astronomy and Astrophysics, 446 (1): 279–293, arXiv:astro-ph/0509436, Bibcode:2006A&A...446..279C, doi:10.1051/0004-6361:20053685
  7. 1 2 3 4 Hohle, M. M.; Neuhäuser, R.; Schutz, B. F. (April 2010), "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants", Astronomische Nachrichten, 331 (4): 349, arXiv:1003.2335, Bibcode:2010AN....331..349H, doi:10.1002/asna.200911355
  8. Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, arXiv:1007.4883, Bibcode:2011MNRAS.410..190T, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x
  9. "SAIPH -- Variable Star", SIMBAD, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2012-01-12
  10. Allen, Richard Hinckley (1899). Star-names and their meanings. G. E. Stechert. p. 317.
  11. Knobel, E. B. (June 1895). "Al Achsasi Al Mouakket, on a catalogue of stars in the Calendarium of Mohammad Al Achsasi Al Mouakket". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 55 (8): 429. Bibcode:1895MNRAS..55..429K. doi:10.1093/mnras/55.8.429.
  12. ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.
  13. "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
  14. Kaler, James B., "SAIPH (Kappa Orionis)", Stars, University of Illinois, hämtad 2012-01-27.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]