Statsfeminism

Statsfeminism
Plenarmöte i Argentinas nationalkongress 2011, med Brasiliens president Dilma Rousseff på besök. Argentina hade samtidigt Cristina Fernández de Kirchner som president. Betydelse – officiell statlig politik för feministiska mål Bakgrund – 1940-talets Sverige; 1987 (ordet statsfeminism) Användning – Sveriges regering 2014–2022 (exempel)

Statsfeminism är ett benämning på statlig politik som officiellt arbetar för att genomföra feministiska mål. Det handlar ofta om att minska den upplevda maktklyftan mellan kvinnor och män samt att motverka våld och andra hot mot kvinnor som grupp. Ibland görs en koppling mellan statsfeminism och radikalfeminism, och i exempelvis Sverige har socialdemokratiskt dominerade regeringar sedan 1990-talet prioriterat kampen mot könsdiskriminering, sexbranschen och våld mot kvinnor. Under 2010-talet exporterade Sverige både den svenska sexköpslagen och en feministisk utrikespolitik till andra länder.

Definition

Statsfeminism syftar på situationer staten eller ett lands regering anammar en politik som gynnar kvinnor rättigheter och en förbättring av kvinnors liv. Forskare kring statsfeminism undersöker hur effektiva olika statliga åtgärder är för att nå de målen.

En del bedömare, inklusive forskaren Elisabeth Friedman, menar att det är nödvändigt med en stark kvinnorörelse som står fri från staten. Detta skulle förbättra möjligheterna för statsfeminismen att göra skillnad för kvinnors rättigheter. Statsfeministiska tankar kan också vara användbara för att studera den statliga politiken i länder med en stark centralmakt, som exempelvis Japan.

Historik

Bakgrund och utveckling

I olika västländer har statliga, regionala och kommunala institutioner alltsedan 1960-talet varit medvetna om betydelsen av jämställdhetsarbete för att utjämna ojämställda förhållanden mellan kvinnors och mäns liv. Detta medvetande och arbete kallas ibland statsfeminism.

Liknande ambitioner fanns redan hos politiska företrädare i Sverige på 1940-talet, och under 1970- och 1980-talen utvecklades dessa ambitioner kanske mest effektivt i nordiska länder, med deras jämställdhetspolitiska tradition. Under dessa år fick olika feministiska organisationer positivt gensvar från de olika nordiska statsmakterna i sina appeller till en politik som prioriterade jämställdheten mellan könen. Vid samma tid fanns från många håll ett starkt tryck för kvinnor att bli en del av arbetsmarknaden, något som även gynnades av ländernas väl utbyggda statliga barnomsorg.

Den norska genusforskaren och statsvetaren Helga Hernes definierade 1988 begreppet som "feminism uppifrån i form av jämställdhet mellan könen och socialpolitiska åtgärder, samt en feminisering av yrken som är relevanta ur ett välfärdsstatligt perspektiv". Hernes noterade att de nordiska länderna kännetecknades av en progressiv välfärdspolitik kombinerat med en stark kvinnlig representation i de olika lagstiftande församlingarna. Året innan hade hon myntat begreppet statsfeminism (norska: statsfeminisme). Under decenniet hade olika feministiska teoretiker börjat fundera kring hur staten skulle kunna arbeta aktivt för att förbättra situationen för olika samhällsklasser, kön och "rasmässiga kategorier".

I Socialdemokratiska studentförbundets debattidskrift Libertas definierar Katrine Kielos (2005) statsfeminism enligt följande: "När statliga organ och myndigheter bedriver feministiskt förändringsarbete med reformer och lagstiftning." Detta år röstade Sveriges riksdag igenom ett förstärkt lagskydd mot könsdiskriminering.

I Australien och Nederländerna har personer som arbetat för en statsfeministisk (statlig feministisk) politik beskrivits som femokrater.

Partipolitik

Olika typer av feministiska intressegrupper har tagit olika ställning till detta statsstyrda arbete. Ofta har radikalfeministiska aktivister velat hålla en distans till den officiella politiken, i en vilja att bevara sin handlingsfrihet och en osäkerhet kring statens genuina intresse för en radikal reformpolitik. En sådan distans har exempelvis sedan 1980-talet varit tydlig i Spanien, där PSOE under de senaste decennierna verkat för en allt tydligare feministisk politik. Även i andra länder har socialdemokratiska partier ofta gått i bräschen för statlig feministisk politik, inklusive i Australien, Sverige, Norge, Danmark och Nederländerna. Forskning har visat att socialdemokratiska partier ger högre prioritet åt jämställdhetspolitik än borgerliga partier, och de är mer benägna att gynna svaga grupper genom positiv särbehandling. I den ofta offentligt drivna universitetsvärlden har feministiska tankar och politik med tiden vunnit allt större insteg.

Den feministiska rörelsen blev i allmänhet mindre radikal under åren fram till millennieskiftet. Intresseskillnader mellan olika grupper och kategorier av kvinnor har blivit tydligare, och i början av nollnolltalet var det ofta endast frågor som abort och mäns våld mot kvinnor som kunde mobilisera större grupper av feministiska aktivister.

Utrikespolitik

2014 lanserade den röd-gröna svenska regeringen – som "det första landet i världen" – begreppet feministisk utrikespolitik. Hädanefter försågs svenska myndigheter, ambassader, stöd- och handelsinsatser i utlandet med feministiska riktlinjer, där satsningar för att prioritera insatser som främjande kvinnor skulle prioriteteras. I praktiken var denna utrikespolitik mestadels stödd på liberalfeministiska tankar omkring kvinnors möjligheter och friheter. Parallellt arbetar den svenska jämställdhetsmyndigheten ofta tydligt enligt radikalfeministiska teorier, inklusive i sin syn på könsmaktsordningen, sexbranschen och andra delar av samhället som ansetts vidmakthålla denna bristande jämställdhet. Statliga politiska insatser har under 2010-talet gjorts för att exempelvis sprida den svenska sexköpslagen till andra länder, som del av ett målmedvetet arbete för att minska "mäns våld mot kvinnor".

En liberalfeministiskt präglad utrikespolitik har på senare år även införts eller testats i ett antal andra länder. Detta inkluderar Frankrike, Mexiko, Nederländerna, Spanien, Luxemburg, Tyskland, Chile och Kanada. Denna har etiketterats med ord som säkerhetsfeminism, marknadsfeminism, juridisk feminism och rättighetsbaserad feminism. Den borgerliga regeringen som tog över makten i Sverige 2022 avskaffade den feministiska utrikespolitiken till namnet, men bedömare anser trots det att de föregående åtta årens svenska regeringspolitik fortsätter ha ett visst inflytande på jämställdhetsområdet. Detta är i linje med tidigare forskning som säger att jämställdhetspolitiska ambitioner finns inbyggda det nutida EU:s jämställda kultur.

Kritik

Statsfeministisk politik är inte okontroversiell. Den har bland annat kritiserats för att förenkla bilden av relationer mellan könen och orsaken till mänskliga beteenden. Från konservativt eller borgerligt håll har statsfeministiska ambitioner setts som del av en kollektivistisk politik som begränsar individernas valfrihet.

Statsfeminism som använder lagstiftningen och det statliga våldsmonopolet till att söka förändra sociala beteenden där sex och kön är inblandade kan beskrivas som "fängelsefeminism". Den här politikens intrång i mellanmänskliga relationer och avtal där pengar och sex är inblandat har kritiserats av företrädare och aktiva inom sexbranschen, inklusive av aktivister för sexarbetares rättigheter.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, State feminism, 10 december 2025.