gränsa

Svenska

Verb

Böjningar av gränsa	Aktiv	Passiv
Infinitiv	gränsa	gränsas
Presens	gränsar	gränsas
Preteritum	gränsade	gränsades
Supinum	gränsat	gränsats
Imperativ	gränsa	–
Particip
Presens	gränsande, gränsandes
Perfekt	gränsad

gränsa

1. (politik, med prepositionen "till": gränsa till) ha gemensam gräns med

   Sverige gränsar till Finland i öster.

2. (överfört, med prepositionen "till": gränsa till) komma nära en annan eller abstrakt gräns; vara nära att överskrida någon social gräns

   Fraser: med till visshet gränsande sannolikhet

   Svordomarna mot domaren gränsade till att få målvakten utvisad från fotbollsplan.

Besläktade ord: angränsa, avgränsa, begränsa, gräns

Översättningar

(politik) ha gemensam gräns med

• engelska: border on ^(en), abut ^(en)
• finska: rajautua, rajoittua ^(fi)
• indonesiska: berbatasan ^(id)
• tyska: grenzen ^(de)

(överfört)

• engelska: border on ^(en), abut ^(en)
• finska: hipoa ^(fi), lähetä ^(fi), lähentyä ^(fi), partaalla
• tyska: grenzen ^(de)