close
Hoppa till innehållet

Politiska simulatorspel

Från Wikipedia
Politiska simulatorspel
Genre av datorspel som simulerar politik Redigera Wikidata
Datorspelsgenre Redigera Wikidata
Under­klass tillsimulationsdatorspel
 management simulation game Redigera Wikidata
Simulatesregering Redigera Wikidata

Politiska simulatorspel (engelska: government simulation eller political simulation) är en undergenre av simulatorspel som försöker efterlikna politik och statsförvaltning i en stat eller region. Spelen kan omfatta geopolitik, utformning av inrikespolitik eller simulering av valkampanjer.[1]

Till skillnad från klassiska krigsspel fokuserar politiska simulatorspel oftast på diplomati, beslutsfattande och samhällsstyrning snarare än militär konflikt.[2]

Politiska simulatorspel kännetecknas av att spelaren intar rollen som en statsledare, regering eller annan beslutsfattande aktör. Spelaren påverkar samhället indirekt genom politiska beslut, lagstiftning och strategiska val.[3]

Genren överlappar ofta med:

Till skillnad från många strategispel styr spelaren sällan enskilda enheter direkt, utan arbetar istället med system på en övergripande nivå, såsom ekonomi, opinion och internationella relationer.

Spel med politiska teman förekom redan före datorernas genombrott. Brädspelet The Game of Politics från 1930-talet och det inflytelserika spelet Diplomacy (1954) introducerade mekaniker kring förhandling och internationella relationer.[4]

Med datorernas utveckling under 1980-talet blev mer avancerade simuleringar möjliga. Ett tidigt exempel är Balance of Power (1985), som utspelade sig under kalla kriget och fokuserade på diplomati snarare än krig.[5]

Under 1990- och 2000-talen utvecklades genren vidare med spel som Power Politics, The Political Machine och Democracy, vilka lade större vikt vid opinionsbildning, budgetpolitik och valkampanjer.[6]

Under 2000-talet breddades genren ytterligare med spel som Tropico, där spelaren styr en stat både politiskt och ekonomiskt, samt mer avancerade simuleringar av samhällssystem.[7]

Politiska simulatorspel innehåller ofta system för:

  • ekonomisk styrning och budget
  • lagstiftning och reformer
  • diplomati och internationella relationer
  • opinionsbildning och val
  • hantering av olika samhällsgrupper

Många spel använder abstrakta modeller för att representera väljare, ideologier och samhällsfaktorer.[8]

Relaterade genrer

[redigera | redigera wikitext]

Politiska simulatorspel har nära kopplingar till flera andra genrer:

I vissa fall kombineras politiska system med rollspelselement eller berättelsedrivna val.

Användning utanför underhållning

[redigera | redigera wikitext]

Politiska simuleringar används även inom utbildning och forskning, exempelvis för att simulera politiska scenarier, beslutsfattande och krishantering.[9]

Exempel på politiska simulatorspel inkluderar:

  1. Leupold, Tom (12 augusti 2004). ”Spot On: Games get political”. GameSpot. https://www.gamespot.com/articles/spot-on-games-get-political/1100-6104371/. Läst 12 april 2026.
  2. Mandel, Robert (1987). ”An Evaluation of the "Balance of Power" Simulation”. Journal of Conflict Resolution 31 (2): sid. 333–345.
  3. Rollings, Andrew; Adams, Ernest (2006). Fundamentals of Game Design
  4. ”Finding Aid to the Philip E. Orbanes Papers”. The Strong National Museum of Play. https://museumofplay.org/app/uploads/2021/09/Finding-Aid-to-the-Philip-E.-Orbanes-papers_011921.pdf. Läst 12 april 2026.
  5. Crawford, Chris (2003). Chris Crawford on Game Design
  6. Silverman, Jason (19 augusti 2004). ”Campaign Game Mimics Real Life”. Wired. https://www.wired.com/2004/08/campaign-game-mimics-real-life/. Läst 12 april 2026.
  7. Savage, Phil (22 oktober 2013). ”Tropico 5 first look: guide a baby dictatorship from the colonial era to the modern age”. PC Gamer. https://www.pcgamer.com/tropico-5-first-look-guide-a-baby-dictatorship-from-the-colonial-era-to-the-modern-age/. Läst 12 april 2026.
  8. Chapman, Adam (2016). Digital Games as History
  9. Koch, Nadine (1991). ”Winning Is Not the Only Thing: An Evaluation of a Campaign Simulation”. PS: Political Science & Politics 24 (4): sid. 694–698.